När kustartilleriet år 2000 avecklades och ersattes med amfibiebataljoner (i dag finns det bara 1 amfibiebataljon som har amfibiestrid som tilläggsuppgift!) så satte man den sista praktiska spiken i kistan för invasionsförsvaret. Man kan inte längre bekänpa en invasion sjövägen. Om du besitter grundläggande kunskaper om krigförning så vet du en invasion sker inte enbart sjövägen utan föranleds ofta via strategiska luftlandsättniingar. Dock så skeppas tung matriel med fartyg, och lätta luftlandsatta förband, har ingen längre uthållighet när de är isolerade och saknar tyngre understöd.
Den svenska försvarsmakten hade fram till 2000 ett kustartilleri som verkligen var värt namnet, iform av minspärrar, fasta anläggningar, och rörligt kustartilleri. Detta vapenslag skulle göra det mycket svårt för ett landstigningsföretag som närmade sig kusten, detta förutsätter att man har lyckats att passera svenska ubåtar, ytstridsgrupper och flyget, som skulle bekämpa fiender redan till sjöss. Med kalla krigets svenska försvarsmakt så är det tveksamt att ett anfallsföretag skulle lyckas närma sig svenska skärgården om man inte skulle sätta in stora resurser i några enstaka anfallsriktningar. Uppenbart så var det svenska kustartilleriet av världsklass, speciellt med 12/70 ERSTA pjäserna som ännu till denna dag har ett eldledningssystem i världsklass, och själva pjäserna var ingenjörsmästerverk.
Nackdelarna med det fasta kustartilleriet är uppenbara, specielllt i den moderna tidsåldern eftersom vem som helst kan med enkla medel spana efter dessa anläggningar med hjälp av eniro.se eller hitta.se. Samtidigt blir det inte svårare genom att alla sjökort som producerats har skjutområden utmärkta i närheten av de aktiva anläggningarna. Skyddet mot moderna vapen är även lågt, och detta var huvudargumentet för att lägga ner de fasta anläggningarna, men det som är intressant var att FMV tog fram alternativa lösningar som var mycket kostnadseffektiva och innovativa (det var bättre förr). Dessa lösningar var bland annat "superbetong" där anläggningarna behövdes kompleteras med ca 70cm betong för att stå emot moderna vapen, så kallade "bunkerbusters". Samt även aggregat för att sprida vattendimma runt pjästen som i sin tur effektivt maskerar mot laser och ir-styrda vapen. Som ytterliggare skydd mot ir-styrda vapen utvecklade man uppvärmda splitterskydd, som monterades utanpå pjäsen, och tanken var att stridsdelen, eller bomben skulle detonera på dessa skydd istället för pjäsen. Så nog fanns det lösningar, för att bruka dessa anläggningar i en modern konflikt.
12/70 ERSTA- En symbol för det svenska kustförsvaret
Men det som förbryllar mig mest är att när man lade ner kustartilleriet så lade man i praktiken ner alla dess förmågor med. Kustartilleriets förmågor sträckte sig längre än att bemanna och skjuta med fasta anläggningar. Man hade även rörliga enheter som kunde på kort varsel omgrupperas, bland annat fanns 12/80 KARIN en rörlig ERSTA pjäs, som kunde skjuta 15 km, och med hjälp av en duktig eldledare kunna utgöra ett dödligt hot för ett stundande anfallsföretag.12/80 KARIN Rörlig kustartilleripjäs
Dock finner jag det mest potenta vapensystemet som försvann under nerläggningen att vara Tung robotbatteri RBS 15KA , som var monterat på lastbil och därmed mycket rörligt. Eldledningsradarn kunde placeras upp till 100 km från förbandet för att undvika att bli upptäckta!, det är större delen av Stockholms skärgård!. Systemet togs i bruk 1995 och lades ner 2000. Vilket resursslöseri!, och åter igen kan man inte se längre än vad näsan räcker inom den svenska försvarsmakten, men framförallt i Rosenbad och hos försvarsberedningen.Nedan finner du en underbar bild på det vapensystem jag beskrivit, jag har lånat bilden från den eminenta sidan kustartilleriet.se, där du finner massvis av information, om det numera historiska vapenslaget inom den svenska försvarsmakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar